Lastutnyttjandegraden för en konstruktionsdel uttrycker hur stor del av maximal lastkapacitet som är utnyttjad. Eftersom brand är en exceptionell händelse får man vid lastfallet brand förutsätta lägre laster, lastfaktorer och partialkoefficienter än vad som gäller vid brottlastdimensioneringen. Lastutnyttjandet vid brand är avgörande för dimensioner för t.ex. en betongpelare, för mängden armering i en balk eller för täckande betongskikt mm.
I Eurokod 0 (EN 1990), Eurokod 1 (EN 1991) samt i EKS finns anvisningar för beräkning av laster som underlag till såväl brottlastdimensioneringen som till brandlastfallet. Relationen mellan lastutnyttjandet vid brottlast respektive vid brand är ingen fix faktor utan varierar främst med relationen mellan egenvikt och nyttig last på ett bjälklag. Detta beror på att olika lastfaktorer och olika partialkoefficienter gäller för egenvikter respektive nyttiga laster. Relationstalet mellan lasten vid brottlastdimensionering och vid brandlastfallet kan variera mellan ca 0,5 och 0,75. Då lastutnyttjandegraden inte är känd får antas att dimensionerande last i brandlastfallet är 70 % av lasten vid brottlastdimensionering, vilket är rekommenderat för vissa tabellerade data i Eurokod 2 (dvs µfi = 0,7)
Även partialkoefficienter för materialhållfastheter får reduceras vid brandlastfallet och då normalt sättas lika med 1,0.
