Den metod som används för att göra miljöberäkningar kallas livscykelanalys (LCA). Det gör man genom att lägga ihop miljöpåverkan från olika delsteg i en produkts livscykel . Då ingår uttag av naturresurser inklusive transporter och förädlingssteg, användningsfasen och slutfasen med demontering och slutförvaring.
För att kunna jämföra beräknad klimatpåverkan för byggnader och byggprodukter behöver vi standardiserade metoder – först när alla använder samma beräkningsmetod och förutsättningar blir resultaten jämförbara och därmed användbara vid val av lösningar och material.
I den europeiska standarden EN 15804 delas byggproduktens livscykel in i ett antal delsteg.
I den europeiska standarden EN 15804 delas byggprodukters livscykel in i ett antal delsteg från A till C, se figur. Steget Produktion (av byggmaterial) A1-3 är den del som kallas vagga-grind där A1 står för delmaterialens inbyggda klimatpåverkan, A2 för transporter av delmaterial till betong/elementfabriken och A3 för tillverkningsprocessen i fabriken. A4-5 är konstruktionsskedet, där ingår transporter till och inom byggarbetsplatsen och själva byggprocessen. B1-7 beskriver användningen, dvs husets eller anläggningens bruksperiod och C1-4 beskriver rivning, transporter och hantering av avfall/återvinning. Det finns också en Modul D som beskriver vad som händer efter driftsfasen, den ska inte räknas samman med de övriga modulerna men kan lämnas som en kompletterande frivillig information.
Den metod som används för att göra miljöberäkningar kallas livscykelanalys (LCA). Det gör man genom att lägga ihop miljöpåverkan från delstegen A-C i livscykeln. Då ingår uttag av naturresurser inklusive transporter och förädlingssteg (A1-5), användningsfasen (B1-7) och slutfasen med demontering och slutförvaring (C1-4).
Produktion av fabriksbetong och element finns i modul A1-3 och det är den informationen som en materialtillverkare behöver ta fram för sin egen produkt. Det är ett värdefullt underlag för förbättringar.
